Sevärdheter

Det finns många sevärdheter, här listar vi våra mest kända.

Ytterlännes Gamla Kyrka

Ytterlännäs Gamla Kyrka från 1200-talet är under sommarmånaderna en s.k. vägkyrka som är väl värd ett besök. Från Bollstabruk tar du riks 90 norrut ca 500 m där du svänger höger till väg 333 mot Nyland. Kör förbi Ytterlännäs Kyrka ca 1 km och titta efter skylten till Ytterlännäs Gamla Kyrka där du gör en vänstersväng till grusvägen upp mot kyrkan. Kyrkan är öppen alla dagar 11-17 under sommaren. I kaffestugan serveras kaffe och nygräddade våfflor.

Gamla Kyrkans Kaffestuga en vacker sommardag.

Fornborgen på Borgberget

C:a 2 km väster om Bollstabruk ligger en av Sveriges tre nordligaste fornborgar på Borgberget i Stensätter. Borgen är den i särklass bäst bevarade från denna tidsperiod, folkvandringstid 400-800 e.Kr.
Berget stupar brant på tre sidor. Endast den åt sydost vettande bergssidan kan bestigas till fots. Där har uppförts en kallmur med en öppning, där en stig kommer från skogsområdet nedanför berget.
På var sin sida om öppningen ligger större stenhögar oordnade. Detta har tolkats, som om det har funnits några "torn" med en träport, som skydd för ingången.
Själva försvarsmuren består av två armar. Åt söder med en kortare del, som snart når bergsstupet och åt norr en c:a 150 m lång del, som går mot en högre belägen del av berget. Denna del av muren är på sina ställen c:a 3 m bred vid basen. På översidan lutar den svagt inåt.
Utanför huvudmuren kan man se rester av ytterligare en mur av sten.

I skogsområdet strax nedanför muren har upptäckts en stensättning (grav), som har daterats till åtminstone vikingatid 800-1050 e.Kr.
Fornborgen och forngraven skyddas enligt kulturminneslagen.

Kejsarstaden.

Den gamla bruksmiljön i Bollstabruk finns väl representerad i den s.k. Kejsarstan som byggdes 1884-1894. Här ligger fem arbetarkaserner i rad vid en björkkantad gata. Du hittar Kejsarstan till höger innan Bollstaån när du kör in i Bollstabruk från söder. Sväng höger före vägskylten "Bollstabruk" och ta omedelbart till vänster in på parkeringsplatsen för området.

Masugnen.



Bollsta herrgård

Herrgården byggdes 1816 och byggdes om 1868 efter ritningar av arkitekt J F Åbom. I samband med renovering på 1940 talet togs en del dekorativa lister och pilastrar bort från fasderna. En portal tillverkad av den kände träsnidaren Pehr Westman (1757 - 1828) hämtades från ett hus i Härnösand och sattes kring dörren. Herrgården används sedan 1985 som kontor.

F.d. ladugården som byggdes av Graningeverken.

Ladugården är troligen en om- och tillbyggnad av en tidigare ladugård från 1869. En stor förändring gjordes 1913. Det blev då plats för 60 kor och 15 - 20 hästar. Bolaget hade en mjölkaffär på ena kortsidan. En lägenhet till mjölkaffärens föreståndarinna fanns också i byggnaden. Graningeverkens jordbruk i Bollstabruk var ett av de största i Norrland. Jordbruket lades ner 1950. Ladugården inreddes då till garage.

Johannisbergs herrgård.

Gammalt stenbrott på Sels-vitberget utanför Bollstabruk.                                             

Om Sels-Vitberget beskriven av Reinhold Carleby (2007)

BERGET fick sitt namn på grund av kvartsförekomster på bergets sydsida. Vem som gjorde upptäckten av mineralet är dolt i historiens djup. Ett talesätt i geologiska kretsar lyder: Det räcker inte med att ha sett, det gäller att veta vad man ser. Det var det talesättet som fick mig att läsa på och förstå.

Detta är den faktiska grunden till att Sels-Vitbergets bergarter i dag är föremål för exploatering, till gagn för alla och en var. I mitten av 1950-talet gjordes ett försök att tillvarata en del fältspat som förekommer i samband med kvartsen. Fältspat är en viktig råvara inom glas och porslinsindustrin.

Detta försök sluttade som just ett försök och föll på grund av dålig lönsamhet. År 1964 var det år då jag ”Reinhold Carleby” kom att intressera mig för Sels-Vitberget. Jag hade de kontakter och nödiga kunskaper som erfordrades för att få till stånd en utvinning av såväl kvarts som fältspat. Jag  hade en kompanjon ”Ove Dyström”. Vi var således två man som utförde detta arbete med brytning, vägbyggnad med mera. Kvartsen levererades till Ljungaverk Fältspat uppköptes av Ahlsell och Ågren för vidare distribution till glas och porslinsindustrin. Utöver nämnda bergarter ”mineral”

hittade vi det sällsynta och värdefulla mineralet beryll som är bärare av metallen beryllium. Vi lyckades samla ihop ca 6000 kg, som dock för oss blev en besvikelse då det blev stulet och bortfört. Vi var för övrigt förhoppningsfulla att göra ”det stora fyndet ” av ädelberyll d.v.s. smaragd och akvamarin. Något i den vägen hittade vi tyvärr inte. Vi hittade dock en hel del annat mineral som exempelvis bergkristall, arsenikkis, svavelkis, kopparkis, rosenkvarts, blåkvarts, alamandingranat m.fl. Så småningom blev brytningen av kvarts och fältspat olönsam på grund av trytande tillgång och vi drog till andra trakter i Sverige för utvinning av industrimineral.

Jag ”Reinhold Carleby” kunde dock inte glömma Sels -Vitberget utan återkom under1990-talet och upptog undersökning av porfyren som jag upptäckt redan 1964. Min måg ”Lennart Öhrling” startade i början av nittiotalet utvinning av porfyr och Härnögranit som sedan övertogs av Vägverket Produktion som nu är verksamma på platsen.